This is my life

Nu har jag varit hemma i ca 1 timma och det känns otroligt ensam. Är ju så van vid att H är hemma när jag kommer hem. Men idag så var det helt tomt när jag kom hem. H bestämde sig nämligen igår för att följa med sin kusin S till kurdistan för att hälsa på sina släktigar. Allt gick bara så fort han hade hela tiden sagt att han inte skulle åka och helt plötsligt igår kväll bara nån timma innan vi skulle sova så sa han att han skulle åka i alla fall och kollade genast upp om det fanns någon biljett kvar. Så just nu sitter han på ett plan på väg till kurdistan och jag kommer inte att få se honom på en vecka. Men jag är jätte glad för hans skull att han åkte för jag vet att han kommer ha det kul där och det förtjänar han, big time. Men jag sa åt honom att nästa gång han åker någonstans så vore det bra om han kunde planera det i allafall ett par dagar i förväg så jag hinner förbereda mig på att vara ensam.
Hann ju knappt säga hejdå till varandra eftersom han låg och sov när jag gick upp, men precis när jag stod i dörren på väg ut så kom han ut från sovrummet och gav mig en puss. Sen pratade vi säkert sammanlagt i en halvtimma när jag hade lunch. Men hade som sagt ändå velat ha en hel dag ensam med honom innan han åkte. Fast man kan ju inte få allt här i världen.

Hoppas nu bara att det går bra för honom och S när dom ska flyga. Tydligen så är detta planet det som är mest olycksdrabbat så just nu känns det inte alls kul. Men H har lovat att han ska skicka ett sms så fort dom har landat. Så finns det inget sms på min telefon när jag vaknar imorgon så kommer jag få panik. Vet ju att H är j*vligt glömsk av sig men detta baby det får du inte glömma för jag kommer dö av oro om jag inte ser något sms imorgon.