This is my life

Nu ger jag upp. H kom hem klockan kvart över fyra. Men var tvungen att jobba liten stund. Nu har jag väntat i fyra timmar. Jobb är jobb och det är något man ska sköta men det är självklart att man blir lite ledsen när en person sagt att man ska umgås och sen blir det inte så och speciellt när man säger att man bara ska jobba lite och när det har gått så långtid inte ens säger något om det. Det hade kännts mer okej om han hade kommit hem och sagt att vi kan tyvärr inte göra nåot idag jag är ledsen men jag måste jobba, då förstår man mer men att låta en person sitta och bara vänta utan att ha en tidsuppfattning om hur länge det är inte direkt snällt. Men men det är inte alltid saker och ting blir som man planerat och det kommer självklart fler dagar då vi kan umgås.  Jag förstår samtidigt att han inte menar något illa plus att han faktiskt har enormt mycket att göra just nu. Men som sagt så hade det kännts mer okej han bara kunde sagt det då hade jag förstått och tyckt att det var helt. Det som jag vill säga med detta inlägg är att man vill bara ha en förklaring man  vill liksom inte känna sig osynlig och bortglömd. I skrivande stund kom H fram till mig efter att ha läst mitt tidigare inlägg och frågade om vi skulle gå på bio. Det gjorde mig ju lite gladare i allafall men det är just för sent att gå på bio eftersom vi aldrig skulle hinna till nio bion nu. 
Under tiden som jag väntat på H så har jag städat hela lägenheten dammat och plockat. Diskat gjorde jag innan han kom hem. Så det är i allafall rent hemma. Men det kommer ju som sagt fler dagar då vi kan umgås.

---

Var bara tvungen att skriva av mig detta och baby du vet att jag älskar dig mest av allt.
You rock my world!