The road

Jag avundas personer som redan från barnsben vet vad dom ska göra av sitt liv.
Varför dom har satt sina ben på jorden.
Dom har en dröm redan samma dag som deras perferiseende blivit såpass utvecklat att dom nu kan se och uppfatta världen så som den är i sin helhet.
Att veta redan då vad man vill göra och vad man ska lägga all sin energi på.
Att gå in på något helhjärtat till 100%.
Jag som många andra har hoppat mellan olika drömyrken, sedan tidiga år.
Prinsessa
Delfinskötare
Polis
Advokat
Psykolog
STCC- förare
Retuch
Dåligt tålamod och svårt att hantera motgångar är några av de saker som stoppat mig från att göra det jag vill.
Rädsla för att inte lyckas.
Att satsa på något, lägga i 6:ans växel och bränna på trots att det kommer att komma saker i vägen.
Att inte byta väg utan att fortsätta trots att det kan se mörkt ut ibland.
Att skratta rädslan i ansiktet.
Att be den dra åt helvete.
.
Jag har haft lyckan att träffa 2 personer i mitt hittills 23 åriga liv som lyckats med just detta.
2 personer som idag är bland dom bästa i sverige på just deras yrke.
Olika branscher men ändå samma sorts väg.
Dom har gett allt för att komma dit dom är idag.
Deras karriär började redan innan deras skola var klar.
Dom ger mig inspiration och energi.
Men det har dom ingen aning om.
Inspiration att fortsätta.
Att inte vara rädd för att misslyckas.
I hela mitt liv har jag letat efter rätt tajming för saker.
Eftersom att dom säger att allting har sin tid och att allt kommer när det kommer.
Jag kan berätta en sak och det är att it´s fucking bullshit.
Det finns inget som är rätt tajming.
Du måste sluta vänta och bara köra.
Att allt kommer när det kommer, vilken jävla idiot är det som ens kommit på det uttrycket?
Ingenting kommer om du bara sitter och väntar, du måste själv göra allt.
Du måste se till att det kommer.
Att vänta, oavsätt vad det är man väntar på är det nog bland det sämsta man kan göra.
Vänta är slöseri med tid .
Tid som man kan göra så mycket mer av.
Produktiv tid
Trots att jag avskyr att vänta så har jag nu gjort det i 23år.
Det har alltså tagit mig 23 år att förstå att jag arbetat på fel sätt,
att jag inte ska låta min rädsla punktera mina däck.
Du bestämmer ditt eget öde.
Men för guds skull vänta inte på rätt tajming eller tid för den kommer inte, det är något du måste skapa själv och lyckas du inte med det, skit samma det är bara och köra ändå.
Ingen minns en fegis va de nån som sa.

Kommentarer
Postat av: Marie

Jag tycker om ditt sätt att skriva, det är medryckande och man blir inspirerad till att ta tag i sitt eget sätt att tänka de gånger du inte skriver om vardagen :)

Njut av livet!

2011-01-31 @ 19:47:18
Postat av: Anonym

mycket bra skrivet. inspirerande

2011-01-31 @ 23:35:21
Postat av: Mathilda

Gumman, kunde inte ha sagt det bättre själv. Go for it! Gör det du vill! Jag vet att du är tillräckligt stark för att klara av exakt vad du vill :)

Puss!

2011-02-01 @ 22:48:24
Postat av: Emma

Men Oj... vet knappt vad jag ska skriva. Men jag känner igen mig i dina två sista inlägg. Behöver själv få en spark i baken nämligen men av vem och hur? kanske måste jag själv ge mig den? eller någon annan? din pojkvän kanske? ja jag vet vem han är och är ett av hans stora (och kanske största) fans.

Kan han vända mitt liv? troligen inte... det måste jag nog som du skrev göra själv.

Väldigt bra skrivet detta! och det gav mig en tankeställare. Fin blogg du har Petra :)

Kram Emma

2011-02-09 @ 22:08:12
Postat av: Emma

Försöker igen skriva ett inlägg här och i din blogg då mitt tidigare inlägg som jag skrev för några dagar sen inte kom med... ?



Petra, det här är jättebra skrivet och det gav mig en rejäl tankeställare. Jag har en del att jobba med när det gäller mig själv och mitt eget liv.. ta reda på vem jag själv är och vad jag vill med mitt liv.. många gånger är det tufft och man känner att man inte orkar.. din fina pojkvän (vill inte skriva ut hans namn men du vet vem jag menar) han håller mig "flytande" får mig att orka igenom dagarna och ger mig genom sin musik och sina texter någonting som jag har svårt att skriva i ord. Men han ger mig styrka. Tackar honom för det genom dig och din blogg här. Kramar till er båda!!



/Emma

2011-02-13 @ 00:48:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0